Avslag av en ansökan om ett EU‑varumärke

(artikel 7 och artikel 42.2 i EU-varumärkesförordningen)

Alicante, 24/02/2020

AWA Sweden AB Jakobsbergsgatan 36 SE-111 44 Stockholm SUECIA

Ansökningsnummer:	018109907
Er ref:	31048517
Varumärke:	GHOST CARD
Typ av märke:	Ordmärke
Sökande:	Klarna Bank AB Sveavägen 46 SE-111 34 Stockholm SUECIA

1. EUIPO gjorde en invändning den 5 september 2019 i enlighet med artikel 7.1 b och c samt artikel 7.2 i EU-varumärkesförordningen då detta varumärke ansågs vara beskrivande och sakna särskiljningsförmåga enligt bifogat brev.

2. Sökanden lämnade in sina synpunkter den 22 oktober 2019 och dessa kan sammanfattas enligt följande:

• De tre hemsidor EUIPO hänvisar till ger inte en tillräckligt nyanserad bild av de eventuella betydelser som ”Ghost Card” kan ha. Dessa hemsidor visar inte att märket skulle uppfattas av genomsnittskonsumenten som beskrivande för tjänsterna i klass 36.

• ”Spökkort” så som de har beskrivits av kontoret är avsedda för bruk inom ett företag och är någonting helt annat än de tjänster som sökanden erbjuder. Sökandens tjänster riktar sig till privata konsumenter (inte förtag och dess anställda) och avser bl.a. kreditkort för engångsbruk för att ge en konsument möjlighet att handla online. Kontorets definition av ”Ghost Card” skiljer sig från sökandens tjänst avseende bl.a. användare, målgrupp, syfte och funktion.

• Ingen annan kortutgivare använder termen ”Ghost Card” som ett kännetecken för den typ av innovativa tjänster som sökanden tillhandahåller.

• Det finns inte finns något dolt, skugglikt eller spöklikt med tjänsterna. Termen ”Ghost Card” sticker ut i jämförelse med andra konkurrerade tjänster. Märket är vid en helhetsbedömning särskiljande.

• För det fall att anmärkningen vidhålls önskar sökanden begränsa tjänsteförteckningen genom att lägga till ”samtliga ovan angivna tjänster inte avseende kort som används av anställda internt för att göra inköp åt en företagsavdelning eller organisation”.

3. I enlighet med artikel 94 i EU-varumärkesförordningen är det kontorets uppgift att fatta ett beslut som grundar sig på omständigheter som sökanden har haft möjlighet att yttra sig över. Efter noggrant övervägande av sökandens synpunkter har kontoret beslutat att invändningen kvarstår.

Enligt artikel 7.1 c i EU-varumärkesförordningen får ”varumärken som endast består av kännetecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna” inte registreras.

Det är fast rättspraxis att vart och ett av de registreringshinder som anges i artikel 7.1 i EU-varumärkesförordningen ska tillämpas oberoende av de andra och prövas separat. Dessa registreringshinder ska dessutom tolkas mot bakgrund av det allmänintresse som ligger bakom vart och ett av dem. Det allmänintresse som beaktas ska spegla olika hänsynstaganden beroende på vilket registreringshinder det gäller (16/09/2004, C‑329/02 P, SAT/2, EU:C:2004:532, § 25).

Syftet med förbudet enligt artikel 7.1 c i EU-varumärkesförordningen mot att kännetecken eller upplysningar av det avsedda slaget registreras som EU-varumärke har allmänintresse:

kännetecken och upplysningar som beskriver egenskaper hos de varor eller tjänster för vilka ansökan om registrering har gjorts ska kunna användas fritt av alla. Denna bestämmelse hindrar därigenom att sådana kännetecken eller upplysningar förbehålls ett enskilt företag enbart därför att de har registrerats som varumärken.

(23/10/2003, C‑191/01 P, Doublemint, EU:C:2003:579, § 31).

De kännetecken och upplysningar som avses i artikel 7.1 c i EU-varumärkesförordningen är de som, vid en normal användning ur en konsuments synvinkel, kan användas för att beskriva den vara eller tjänst för vilken ansökan om registrering har gjorts, antingen direkt eller genom omnämnande av en av dess väsentliga egenskaper (26/11/2003, T‑222/02, Robotunits, EU:T:2003:315, § 34).

Kontoret kan inte finna någonting särskiljande med märket GHOST CARD i samband med tjänsterna i klass 36.

Som visades i Meddelandet om gruder för avslag är ”Ghost Card” ett existerande uttryck inom den aktuella branschen. EUIPO hänvisade till tre hemsidor för att ange några exempel; det finns naturligtvis en uppsjö av fler exempel på generisk användning av uttrycket, se bl.a.:

Use available ghost card and virtual card capabilities.

Companies should consider using advanced card tools for recurring or non-T&E purchasing to avoid card compromise and to keep the accounting clean.

Ghost cards can safeguard the main account number from misuse, while providing spending flexibility and required reporting. They can be used for entire departments or dedicated to specific suppliers, with the simplicity of rolling up to a single account.

For clients needing greater spending control, security, and efficiency, deploying a virtual card program with on-demand, single- or limited-use card numbers may also reduce the risk of card fraud..https://www.svb.com/blogs/robert_oconnor/best_practices_to_fight_commercial_card_fraud

With the pull option (supplier-initiated payments/SIP), a supplier processes a charge transaction for the approved amount to a designated Virtual Card account number. These card accounts might also be referred to as Ghost Cards, but they differ from traditional Ghost Cards described above in the P-Card section because spend limits do not refresh each month/cycle.

https://www.recharged-education.com/card-overviews

What are P-Cards?

A Purchasing Card (P‑Card) is a type of Commercial Card that allows organizations to take advantage of the existing credit card infrastructure to make electronic payments for a variety of business expenses (e.g., goods and services). In the simplest terms, a P-Card is a charge card, similar to a consumer credit card. However, the card-using organization must pay the card issuer in full each month, at a minimum. P-Cards are also known as Procurement Cards (ProCards), Payment Cards, Purchase Cards or similar terms. See also Historical Insight on Commercial Cards .

Organizations that use P-Cards come from the corporate, education and government sectors and are often called "end-users." The individual employees who are issued a P-Card to initiate transactions/payments on behalf of their employer (the end-user organization) are known as "cardholders."

P‑Cards are not limited to plastic cards; they can also take the form of non-plastic account numbers. The term "card" is typically used within the industry when describing any type of Commercial Card product, regardless of whether or not a plastic card is issued. One variation of a P‑Card is a:

• Ghost Card/Ghost Account – a card account that an end-user organization issues to a specific supplier or supplier type and the supplier processes all of the organization's purchases to the account; functions like a P-Card

https://www.napcp.org/page/WhatArePCards

Det är möjligt att kontorets definition av ”ghost card” skiljer sig från den specifika tjänst som sökanden erbjuder vad gäller målgruppen. Det kan dock inte uteslutas att märket kan komma att användas på ett generiskt/beskrivande sätt i samband med de sökta tjänsterna för att ange dess avsedda ändamål och den typ av kort som avses.

Sökanden hävdar att varumärket inte används för sökandens specifika tjänster.

För att en ansökan om registrering av ett varumärke ska kunna avslås med stöd av artikel 7.1 c i EU-varumärkesförordningen

är det inte nödvändigt att de i denna artikel avsedda kännetecken och upplysningar som utgör varumärket faktiskt vid tiden för registreringsansökan används för att beskriva varor eller tjänster sådana som de vilka denna ansökan avser eller egenskaper hos sådana varor eller tjänster. Det är tillräckligt, något som framgår av själva bestämmelsens ordalydelse, att dessa kännetecken och upplysningar kan användas för sådana ändamål. Därför ska en ansökan om registrering för ett kännetecken avslås med stöd av den bestämmelsen om minst en av dess möjliga betydelser betecknar en egenskap hos de berörda varorna eller tjänsterna.

(23/10/2003, C‑191/01 P, Doublemint, EU:C:2003:579, § 32).

En enskild näringsidkare kan uppenbarligen inte ges ensamrätt till ett beskrivande uttryck som redan existerar på marknaden. Andra näringsidkare som önskar använda uttrycket ”Ghost Card” måste rimligen kunna göra det utan hinder för att ange en typ av virtuellt betalkort.

Den tjänst som sökanden erbjuder skiljer sig trots allt inte nämnvärt från de ”ghost card-tjänster” så som de beskrivs inom handeln då de avser engångskort (som egentligen inte är riktiga kort) och som kan användas för att göra elektroniska betalningar.

Då termen ”Ghost Card” redan existerar för att ange en typ av virtuellt/skenbart kort sticker det ju knappast ut i jämförelse med andra konkurrerade tjänster för att ange en typ av betalningsmetod.

Kontoret kan inte uppfatta något särskiljande med det sökta märket i sin helhet.

I avsaknad av andra särskiljande inslag i märket såsom en ett företagsnamn eller ett figurinslag, anser kontoret att de berörda konsumenterna inte kommer att uppfatta märket som ett kännetecken som anger att tjänsterna kommer från en viss näringsidkare.

I andra hand önskar sökanden begränsa tjänsteförteckningen genom att lägga till ”samtliga ovan angivna tjänster inte avseende kort som används av anställda internt för att göra inköp åt en företagsavdelning eller organisation”.

Denna begräsning kan inte godtas då EUIPO inte godtar andrahandsbegränsningar, enbart yrkan i första hand godtas. Begräsningen är dessutom alltför obestämd för att kunna utesluta att tjänsterna omfattar s.k. ”Ghost card” tjänster och skulle dessutom bli vilseledande.

4. Av de skäl som angivits ovan och i enlighet med artikel 7.1 b och c samt artikel 7.2 i EU-varumärkesförordningen avslås härmed denna ansökan om ett EU-varumärke nr 018109907 för samtliga tjänster som yrkats, nämligen för:

Klass 36 Finansiella tjänster; monetära tjänster; elektroniska betalningsjänster; betalningstjänster kopplade till kreditkort, laddningsbara kort, kontantkort och betalkort; förbetalda inköpskorttjänster, nämligen hantering av elektroniska betalningar utförda genom förbetalda kort; betalningsverifikationstjänster; finansiella transaktionstjänster, nämligen, tillhandahållande av säkra kommersiella transaktions- och betalningsalternativ; elektroniska betalningsjänster, nämligen, tillhandahållande av elektronisk behandling av kreditkortstransaktioner och elektroniska betalningar via ett globalt datornätverk; betalningsjänster avseende elektronisk handel, nämligen, etablering av finansierade konton som används för inköp av varor och tjänster på Internet.

Enligt artikel 67 i EU-varumärkesförordningen har ni rätt att överklaga detta beslut. Enligt artikel 68 i EU-varumärkesförordningen ska överklagandet lämnas skriftligen till kontoret inom två månader från dagen för meddelandet av detta beslut. Det ska inges på handläggningsspråket för det förfarande under vilket det överklagade beslutet fattades. Och grunderna för överklagandet ska anges skriftligen inom fyra månader från samma dag. Överklagandet kommer att registreras först då en avgift för överklagan på 720 EUR har betalats.

Cecilia ÅLIN